Vardagen uteblev.........

Jag spenderade hela måndagen på akuten med Joar.
Han krockade med äldre pojk i vår studsmatta när vi hade dopkalas söndags och fick en smäll på benet.
I måndags morse hade han fortfarande ont. Tror jag det, benet var brutet!

Nu är han gipsad från ljumsken ner till tårna. Inte så mycket tid till annat än att ta hand om honom och min 6-månaders Elton som till råga på allt har blivit brakförkyld.

Kanske jag kan bära ner mina sjuklingar till mitt syrum så kan de titta på när jag skruvar ihop garderober.
Lite leksaker och en laptop så kanske de är nöjda i en kvart iallafall.

Äntligen är vardagen här igen!

Imorgon börjar Alma skolan och Joar börjar på dagis på tisdag. De är riktigt trötta på varandra. de är trötta på mig och de är trötta på vårt hem.
De har varit hemma med mig sedan 9:e juni. Sommarlovet har varit lååångt.

Men imorgon är det äntligen vardag igen.

Mitt syrum är också färdigrenoverat så i veckan ska jag börja flytta in. Tjoho!

Tänk ALDRIG "Jag gör det sedan".....!

Det har jag förhoppningsvis gjort för sista gången.

Vår hårddisk har kraschat. Med alla våra foton på, sedan Alma föddes, 2004.
Har vi gjort någon Back-up på den?
Nej!

Jag hoppas, hoppas, hoppas att det går att återskapa den. Går det, så kommer det att kosta många många tusenlappar. Det är dyrt att vara dum helt enkelt. Men jag hoppas verkligen att det går!

Dagens visdomsord får bli: "Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag."

Vilket tyg kan man inte tvätta?

- Rackartyg!

Ha ha ha ha....
Enligt Daniel (min sambo) har jag sjukt dåligt humor. Jag vet inte det, så dålig är den väl inte?

Vad gör ankan när den kommer fram till dörren?
- Kvackar på!

Lite sorgligt kanske det är att jag och min sexåring drar samma skämt, men det visar väl bara på att hon har ett bra sinne för humor?!

Fick förresten en bukett blommor av Daniel när han kom hem igår.
En trevlig överraskning som piggade upp en annars ganska vissen dag. (vissen -blommor, fniss igen)

Sov gott, älskade Swinto....

När vi kom hem efter vår lilla minisemester över midsommar så var min katt Swinto sjuk, riktigt sjuk.

Efter många turer till djursjukhuset och omvårdnad dygnet runt här hemma så fick hon till sist somna in, för två veckor sedan.

En underbar veterinär kom hem till oss och Swinto fick ligga på mitt bröst där hon sakta somnade in.

Swinto har funnits vid min sida och förgyllt mitt liv i 16 underbara år.

Vilken lycka att ha fått ha henne.

Hon fattas mig!